Saras viktiga resa!

Jag har en liten låg dag idag (inte något som påverkar min kosthållning eller liknande så inget att oroa sig över) känner mig bara lite ensam, ledsen och halvt eländig. Det här med att känna sig ensam är något jag väldigt sällan gör. Jag trivs väldigt bra med mig själv och har inget emot ensamhet men enstaka gånger känns det inte fullt så okej. Idag var en sån dag så därför är jag glad att min pappa hade tid att prata lite i telefon idag om ditten och datten, bland annat om vikt - han är den som alltid puschat och försökt få mig att gå ner i vikt i alla år. Efter samtalet så kändes allt lite bättre. Jag kände mig lite mindre ensam och inte längre så nere. <3 Min pappa är så sjukt positiv, kanske lite väl ibland ;) Hans motto i livet är "det löser sig". Allt löser sig alltid och det är något som jag tagit med mig från honom. Det löser sig, på något sätt.

 

Något som måste lösa sig för mig just nu är angående min C-uppsats. Jag är på det klara med mitt ämne, syfte, avgränsning osv som jag vill ha. Jag vill skriva om den psykosociala tillgängligheten för personer med synliga, fysiska funktionsnedsättningar. Hur ser bemötandet från samhället ut? Finns det en tillgänglighet i samhället för dessa personer att vara den dem är? Att bli accepterade för den dem är. Det handlar med andra ord inte om fysisk tillgänglighet (installation av rampar och så vidare) utan den psykiska tillgängligheten.

 

Jag tycker att det är ett riktigt intressant ämne och ser fram emot att skriva mer på uppsatsen.. men.. mitt problem just nu som jag behöver lösa är hur jag ska få tag på personer att intervjua angående frågan. Jag vill intervjua just personer med synliga, fysiska funktionsnedsättningar men jag vet inte riktigt hur jag ska komma i kontakt med personer som vill ställa upp. Så det är något jag klurar på nu. Har ni några tips?