Saras viktiga resa!

Hej! Först och främst får jag väl lov att presentera mig lite. Jag är en 27 årig tjej vid namn Sara som bor i södra Sverige. Jag har världens finaste sambo, bor i en fin lägenhet, pluggar intressanta saker på högskolan i stan och jag är fet. Det sistnämnda är också anledningen till denna blogg. Jag vill inte vara fet längre och förra året började jag ta tag i problemet. Jag tänkte att jag skulle dra vad som har hänt på min viktresa än så länge.

 

Jag bestämde mig innan jul och nyår att den 9 januari, 2012 då var det dags att ta tag i den allt för långtgånget skenande vikten. Det var en måndag så det tyckte jag skulle passa bra, alltid nya starter på en måndag. Jag kunde dock inte väga mig första dagen för jag hade ingen våg som kunde hantera min vikt och hade därför beställt en via nätet som jag hoppades skulle kunna göra det. Vågen kom på onsdagen och jag hämtade ut den på kvällen. Ställde mig på den, med kläderna på och vågen visade siffror som jag aldrig trodde jag skulle behöva se när jag stälde mig på en våg. Jag har alltid varit stor, fet, enorm, alltid den största i klassen och med en stadig viktuppgång varje år hade allt eskalerat något enormt. Jag har alltid accepterat det på något sätt, förnekelse kanske eller kanske var det bara för att jag inte orkade erkänna att det var ett problem för då behöver man ju ta itu med det. Jag har dock alltid sagt, ja men jag väger ju inte 200 i alla fall. Låter sjukt för alla andra antar jag men inte för mig. Jag ställde mig i alla fall där på vågen på onsdagskvällen och tittar ner, vågen piper till och siffrorna 202 kilo visas. Jag dog.

 

Min sambo stog brevid mig, jag skämdes och ville helst inte att han skulle tittat på vågen. Det är ju inte som att det ungått honom att jag är en riktigt stor tjej men det blir så på riktigt när man har siffrorna på exakt hur stor jag är. Jag tog av kläderna och ställde mig igen, något mindre och tillsammans med min sambo uppskattade vi att min morgonvikt på måndagmorgon var 199.9 kg. Kanske var det lite mer men för mig kändes det mest rätt att ha den siffran som min startvikt.

 

Min sambo har inte alls samma viktproblematik som jag har men sambokilon och lite bekvämlighet hade gjort att han det senaste året gått upp i vikt så han påbörjade resan med mig. Vi räknade kalorier och försökte röra på oss. Sambon mer än mig på det sistnämnda. Det är inte alltid så lätt att motionera med min kroppshydda, speciellt inte på grund av knä och nackproblem som ställer till det för mig. Veckorna och månaderna flöt på bra. Det gick bra med maten och jag snittade på 1-1.5 kg i veckan främst på grund av minskat matintag. I början av april nådde jag -20 kilo. Sen började det bli stressigt med skolan och vi köpte bostadsrätt och flyttade och helt plötsligt kom vi av oss själv med bra mat. Allt blev betydligt svårare och viktnedgången stannade mer eller mindre av. I början av juni hade jag ändå gått ner totalt 25 kilo. Det blev under sommaren mer eller mindre ett uppehåll från det nyttiga livet men vid invägningen i början av augusti hade jag ändå gått ner 2 kilo till (totalt 27 kilo). Var duktig igen under augusti och 20 augusti nådde jag äntligen -30 kilo.

 

Som mest har jag haft ett total på -31.8 kilo (168.2 kilo) men efter augusti tappade jag gnistan igen och har pendlat upp och ner. Haft några episoder av motivation men de har försvunnit lika snabbt igen.

Under jul och nyår var vi uppe och hälsade på hos min familj och jag hade bestämt sedan innan att återigen köra en ny start 7 januari 2013. En måndag. Vägde in mig på 172.3, en total viktnedgång på 27.6 kilo, alltså en uppgång sen tidigare resultat.

 

Den 14 januari vägde jag 170.6 (-1.7 kilo), 21 januari 169.6 (-1.0 kilo) och idag 28 januari vägde jag 168.8 (-0.8 kilo). Totalt har jag idag gått ner 31.1 kilo och har tappat 10.8 i bmi (från 69.2 till 58.4).

 

Min sambo stöttar mig som alltid, han är bäst helt enkelt, och vi äter bra, gör matlistor som vi försöker följa. Räknar inte kalorier just nu som innan utan försöker ha den kunskap jag har förskaffat mig i bakhuvudet och försöker köra enligt det utan att faktiskt räkna. Vi får se hur det går. Går jag inte ner börjar jag räkna.

 

Just nu längtar jag mest till att jag kan gå ner till mitt lägst noterade (0.6 kilo kvar dit) för att sedan kunna fortsätta på obeprövad mark. Jag vill ha nya resultat och inte stå och stampa i redan gångna stigar!