Saras viktiga resa!

Ibland kan jag bli på humör för att göra folk glada. Alltså, det enda jag vill då är att på något sätt hjälpa någon, göra någon glad, överaska någon, ge en present fast det inte är något särskilt tillfälle eller vad som helst egentligen. Jag brukade göra saker för sambon, överaska han med skattjakt, tre rättersmiddag när han kom hem från jobbet eller något annat i den stilen men det är sällan nu för tiden. Tycker själv det känns jättetråkigt men min fantasi är  uttorkad på det planet. Om 1½ vecka har vi varit tillsammans i tre år och jag menar inte att det är jättelång tid men det är mitt längsta förhållande. Med tidigare sambos har fantasin inte hunnit torka ut riktigt lika mycket, min fantasi har tydligen bara kapacitet för två åriga förhållanden, haha :) Ska försöka vattna den lite så jag kan bli mitt själv igen på den fronten!

 

Det var dock inte det som jag skulle skriva om, min fantasi det vill säga, utan det här med att göra någon glad. En av alla saker som är tråkigt med att ha familjen långt bort är att jag inte kan skämma bort mina syskon eller syskonbarn (eller föräldrar för den delen) så som vi kan skämma bort Philips syskonbarn till exempel. Det händer att jag skickar surprisepaket till dem (är ju inte så mycket annat man kan göra med det här avståndet) men inte så ofta som jag skulle vilja (lite bökigt) Nu är det i alla fall dags för något litet igen till min 8-åriga syster och mina syskonbarn och det var det sista till det som jag gick på stan idag för.

Angående att det inte finns så mycket annat man kan göra så tog vi för 2 år sen en surpriseresa upp till mamma. UTAN att ringa och kolla så att det var okej. Var helt exalterad i 135 mil. Sista 10 milen var jag sjukt nervös och kände att det var det sjukaste påhittat någonsin. Såå det gör vi inte om, surprisedelen vill säga.. resa dit gör vi förhoppningsvis om!