Saras viktiga resa!

Jag tror inte att jag skrivit om det här (hjärnan är inte riktigt på topp nu) men jag upplevde framsteg förra veckan. Under en lång tid har jag inte kunnat ta mig upp på en stol, stående vill säga, vilket kan vara rätt smidigt om man behöver nå något som ens sambo lagt i stort sett uppe i taket. Förra veckan skulle jag laga mat att ha klar till sambon slutade jobbet men den gryta jag behövde var så högt upp att det inte fanns en chans att nå den för mig. Tänkte först ge upp men tänkte att jag kan ju alltid prova kliva på stolen och se.. det är rätt tungt att ta sig upp så "högt" (min höjdskräck hjälper ju inte heller men det är primärt att jag inte orkat ta mig upp). Ni kan ju gissa om jag var förvånad när jag ena sekunden befann mig på golvet och andra uppe på stolen. Det gick så enkelt att jag inte hann med. Riktigt bra känsla. Det är sådana där små saker, som jag inte kunnat göra men som är så naturligt för alla andra, som kan ge en värsta glädjeboosten när man också kan göra dem! :)