Jäkla kropp
6kommentarer
Jag blir galen på min kropp just nu. Varför vill den inte släppa vikt? Vi snackar stillestående här. Jag är helt hundra på att det är på grund av att jag rör mig mer, att jag promenerar. Är det någon annan som har det så? Tror jag är felkopplad! ;)
Gör mig i alla fall redo för skolan nu och sen blir det troligtvis promenad hem därifrån och sen Sunemys!
6 kommentarer
Mamma
12 Sep 2013 10:20
Ha tålamod och tjuvväg dig inte hela tiden ;) (vet att det är svårt att låta bli). Tids nog kommer det att synas på vågen :).
Mizca
12 Sep 2013 10:28
När du rör dig och promenerar/tränar förvandlas ju fettet till muskler istället, så antagligen är det det du fått nu. Men jag säger som din mamma, tids nog kommer du märka på vågen också.
Men stirra dig inte blind på just vågen jämt, mäter du dig också? När jag höll på att gå ner i vikt fick jag alltid som tips att inte väga mig så mkt utan fokusera på mätningen för att den märks snabbare där. Sen om det är så på alla vet jag inte.
Har också hört att ju större man är ju lättare försvinner kilorna i början så därför är det kanske konstigt att du är stillastående. Har du pratat med en dietist om huruvida du kan fortsätta så att kilorna försvinner?
Anna
12 Sep 2013 14:56
Ja, platåer är ju så vansinnigt irriterande! Jag har verkligen åkt upp och ned i vikt de senaste tio åren, från att som minst ha vägt kring 70 kg och som mest 139 kg. Jag har blandat bantningsmetoder med perioder där jag inte brytt mig alls och ätit helt tokigt och däremellan en graviditet där jag visserligen åt ganska nyttigt men alldeles för mycket. Nu ligger jag på 119 och har på 10 veckor tappat drygt 16 kg. Den stora skillnaden den här gången är att jag nu för första gången äter enligt GI och det verkar fungera på mig. Jag älskar allt i kolhydratväg och går upp så vansinnigt snabbt i vikt när jag äter bröd, pasta och sockerrika saker. Visst kan jag gå igång på fett också men min stora akilleshäl är socker och kolhydrater. Med GI utesluter jag till stor del kolhydrater och det jag äter i kolhydratväg är GI-vänligt. Jag märker en enorm skillnad och hittills har det ju märkts på vågen också, även om jag för några veckor sedan haft en seg platå (som jag nog skrivit om tidigare). Jag tycker att var och en ska välja den metod som funkar för honom eller henne och ska inte försöka övertala dig att prova GI. Det jag däremot tänkte föreslå var att du kanske kunde prova att dra ned på kolhydraterna vid något mål om dagen, för att se om det kan hjälpa? Kanske ett kokt ägg i stället för yoghurt till mellis? Eller äggröra i stället för havregrynsgröt till frukost? Eller wokade grönsaker (helst då inte rotsaker) i stället för ris till middagsgrytan? Kanske kan det "chocka igång" kroppen att intaget ser lite annorlunda ut, vad vet jag? Ibland tycker jag att det verkar som om kroppen anpassar sig till hur man äter och liksom håller fast i alla kalorier, för att den har ställt in sig på att den inte får så mycket att äta som tidigare. Om platån håller i sig kanske du kan testa?
Jag tycker dock att du redan är sjukt duktig och egentligen verkar du göra precis allting rätt. Jag är övertygad om att du kommer att fortsätta nedåt snart igen, bara du fortsätter med den metod som passar dig!
En annan sak: jag märker jättestor skillnad på vågen beroende på var i menscykeln jag är. En vecka före mens börjar jag samla vatten och det märks tydligt på vågen. Kan det vara samma för dig?
Keep up the good work!
Anna
Moa
12 Sep 2013 20:15
Om du inte redan mäter dig, börja med det. För står vikten stilla ibland så kan måttet visa annorlunda. Muskler väger med än fett och ibland hamnar man på olika platåer.
Jag har även märkt att jag kan stå stilla i vikt om jag är stressad över något eller om det är något som tynger mig mycket. Då spelar det inte alltid någon roll om man tränar och äter rätt.
Anna
12 Sep 2013 22:56
Det låter som en bra plan att öka på grönsakerna och minska, men inte utesluta, kolhydrater. Om du vill ha bra tips på roliga sätt att laga grönsaker så googla GI-recept. Det finns även Lchf-recept som kan vara bra. GI och Lchf innehåller dock mer fett än vad jag tror att du brukar äta men du kan ju byta ut mot lågkalorialternativ. Min favorit just nu är blomkålsmos. Jag är inte så förtjust i blomkål annars men som mos, till en nystekt kycklingfilé - fantastiskt!
När det gäller ägg till frukost och att du känner dig trött och "lat", tänkte jag tipsa om ett alternativ från den GI-kokbok jag lagar mest mat från. Jag är morgonpigg men har ont om tid att hinna till dagis och jobb och brukar förbereda på kvällen före och det blir nästan godare. Koka 2-3 ägg så att de är relativt hårdkokta (kanske kring 6 min), låt svalna, hacka äggen och blanda m lite majonnäs ( välj lättmajo om du vill), salt och peppar. In i kylen över natten. Jag äter det gärna m lite rökt skinka till. Inte alls dumt faktiskt, och det tar ju ingen tid alls på morgonen.
Jag förstår verkligen att du vill "trampa nya stigar" men tänk så nära du är! Du håller på att erövra en helt ny kropp, då är ju en eller två veckor hit eller dit inte så viktigt, eller hur?! Du kommer snart att vara där. Jag håller förresten med din mamma om tjuvvägningen. Morsor är kloka!;-)
Hundrafemtiotre
15 Sep 2013 08:02
Åh vad önskar att jag på något magiskt sätt kunde knuffa igång din viktminskning! Om jag bara visste HUR så skulle jag knuffa för kung och fosterland.
Jag har inga goda råd egentligen, men kanske lite erfarenhet som jag kan dela med mig av - så får du själv välja om det finns något du kan ta till dig.
När det gäller vågen....
Själv är jag beroende av mina två vågar, de har med tiden gett mig mängder med insikter om hur just min kropp fungerar. I början av min viktresa var det dock annorlunda, jag var så frustrerad att jag både grät och vrålade emellanåt. Kunde inte begripa varför jag inte rasade i vikt. Det vanligaste rådet jag fick då var - kasta ut vågen! I helskotta heller! Det som passar andra passar kanske inte mig, jag ville behålla mina vågar! Hade jag gått efter centimetermått hade jag gett upp för länge sen kan tilläggas. Nu, efter 6 månader är jag överlycklig för alla viktdata jag har samlat på mig. Kan se mönster av upp- och nedgång samt platåer. Detta räddar mig varje gång frustrationen väcks, jag tittar bakåt och inser att om jag "bara" fortsätter som förut kommer det till slut ett minus, även om vissa dagar visar plus två (tillfälliga) kilo. Jag har också insett vad som ger upp- och nedgångar i matväg. Så efter 6 månader fungerar "dåtiden" lugnande på mig. Lika frustrerad, arg, ledsen och besviken som jag var i början, lika lugn är jag idag.
Jag tänker inte pracka på dig lchf, för det är ju en metod som fungerar för mig - och kanske inte för dig. Men en sak som jag personligen upplever (förutom viktnedgången) är att jag inte behöver ägna mig åt fysisk aktivitet för att att gå ner i vikt. Efter att senaste veckan ha gått och stått enormt mycket mer än jag är van vid med mina 120-någonting kilon säger jag bara - tack gode gud att jag inte "måste" röra på mig varje dag för att tappa i vikt. Jag har ju ont överallt! Beundrar dig som fixar så mycket fysisk aktivitet!
Nu tog det tvärstopp i hjärnan, jag som från början tyckte att jag hade så mycket att skriva... Hm!
Nåja, gapa, skrik och be om hjälp - trots att du ibland kanske inte ser det så har du kommit en väldigt lång bit på din väg mot målet nästa höst.
Som slutkläm säger jag: TÅLAMOD! Ordet som jag knappt kan stava till, men som är avgörande.
Stor kram till dig, jag hejjar på dig - bara så du vet det! You go girl!
Kommentera