Saras viktiga resa!

Jag har tur som har en sambo som inte bara följer med mig på matresan där vi utesluter flera saker och där han gör likadant trots att han väger ca 90 kilo mindre än mig och kanske inte behöver gå ner en triljon kilo. Han följer också med mig på promenader, med undantag för när jag får för mig att gå i regn - det  är inte riktigt hans grej ;)

 

Han följer mig trots att det för han är snigeltakt och trots att jag flåsar så mycket att det är svårt för mig att prata. Kanske tycker han att det är skönt nu när jag tänker efter, annars är jag som en pratmaskin och han brukar ofta glömma saker han ska säga för jag slutar aldrig prata. Under promenaderna är det han som får sköta snacket!

 

Allt blir verkligen så mycket enklare när man har stödet hemifrån och jag vette tusan om jag hade vågat gå ut på kvällspromenader så sent om det inte vore för honom. Inte heller hade promenaderna varit lika roliga.

 

Angående att det är snigeltakt för sambon så är det verkligen så. Jag går väl ovanligt långsamt för att vara människa och han går ovanligt snabbt för att vara människa. Han går så sjukt snabbt. 7.5 km i timmen utan att försöka gå snabbt. Jag håller mig som högst till 4.5 km i timmen när jag försöker gå snabbt! Ni förstår att det kan blir problem ibland va?! Fast nu under mina promenader så anpassar han sig efter mig vilket jag uppskattar!