Saras viktiga resa!

Jag känner mig SÅ peppad just nu. Peppad och lite rädd... rädd för mig själv. För att jag ska fucka upp det här igen, att jag ska vara svag, ta dåliga beslut, inte orka stå emot, ta den lätta (och ofta roligare) vägen. Varför är det så lätt att vara svag och så svårt att vara stark ibland? Det är en rädsla som gnager i mitt bakhuvud. Problemet är ju att rädslan grundar sig i att man inte litar på sig själv, att man inte litar på att man kommer göra de rätta valen imorgon eller om en vecka för man vet inte vad livet slängt på en då. Är man lika stark då som idag? Det gör mig rädd och orolig... meeen jag vet ju att det inte är någon idé att tänka på det. Jag måste fokusera på att vara stark just idag och alla andra dagar som det är just idag för. En dag i taget, jag kan ju inte ta morgondagens beslut idag ändå.

 

För att fortsätta där jag började så är jag verkligen så peppad just nu och det känns så skönt. Jag känner mig lättad och glad över att känslan infunnit sig. Jag hade bestämt att det får vara nog i söndags men det är ju inte som att pepp- och motivationskänslan alltid infinner sig bara för att man tänkt en tanke. Jag är i alla fall riktigt nöjd över att tanken tänktes och även beslutet av att ta 9 veckors godisuppehåll (+fika, glass, chips och sånt också). Inte så att jag vill äta massor efter det men det är faktiskt okej att ta en glas då och då på sommaren förutsatt att man äter duktigt övrig tid.

 

Ska ta mitt peppade själv och styra över det till plugg nu. Försöker hitta vetenskapliga teorier som är som handen i handsken för mitt ämne.. en utmaning! :)