Det blev en hel drös med frågor från två tjejer! Kul! Har ni fler frågor eller om någon inte hann ställa sin fråga/ sina frågor är det fortfarande (alltid) fritt fram :)
Mizca frågar: Jag förstår ju varför du vill gå ner i vikt och så men vad var det som fick dig att sätta igång med detta så mycket som du gör nu? Bestämde du dej bara en dag att nu får det vara nog eller var det nåt annat?
Jag har alltid sagt, trots att vikten steg till hemska siffror, att "jag väger i alla fall inte 200". Jag inser att det låter sjukt men det har varit en tanke jag alltid haft. Jag väger i alla fall inte 200. Sen en dag vägde jag 200. Det blev sparken i baken som jag behövde för vad skulle min nästa ursäkt vara, jag väger i alla fall inte 300? Nej det kändes inte som ett alternativ.
Tankarna om att gå ner i vikt hade också puttrat på i bakgrunden några månader innan då jag började få betydligt mer problem med mina knän (kunde inte stå på knä, ta mig upp från golvet om jag satt mig ner där och det var jobbigt att ta sig upp ur soffan). Jag kunde inte handla ytterkläder (skriver mer om det nere under en annan fråga), jag är tillsammans med en som var (är) halva min storlek och jag kände bara att det var så mycket som jag och vi missade på grund av min storlek. Bara att gå på bio är jobbigt då jag endast kan tänka mig att gå om det är en film som visats en mindre evighet så att det inte är så mycket folk i biosalongen (vill inte ha någon bredvid mig då jag väller över lite här och var ;)). Så det var 200 kilo i kombination med insikten om att jag missar så mycket i livet som fick lite fart på mig.
Mizca frågar: Bästa tips för att gå ner i vikt?
Planera din mat för både luncher och middagar. Se till så att det alltid finns bra saker hemma och gör dig av med sådant som är dåligt för dig. Har du något du överäter? Köp inte hem det mer ! (Philadelphiaost, bröd och riskakor är exempel på saker som jag överätit förr som jag inte köper hem längre.) Kom ihåg att ta fram mat ur frysen som du behöver imorgon. Variera din mat, hitta nya roliga recept. Gör matlådor till luncher så att du lätt har din lunch färdig så att inte snabbmat/mackor/fil blir ditt alternativ. Maten är en sådan enorm del av viktnedgång så det gäller att fokusera mycket på det. Gör mat till något roligt, prova nya ingredienser, nya kombinationer, nya recept.
Involvera andra människor så att du inte är ensam på viktresan. Dels för stöd men också för att det blir lite jobbigare att misslyckas om fler vet om att du försöker gå ner i vikt.
Mizca frågar: Om du är sötsugen - vad gör du då?
Beror på om jag är i en period där jag anser att sötsaker (begränsad mängd) är okej eller inte. Är jag i en period där jag tillåter mig det så väntar jag tills det blir lördag och äter då något mindre som en daim eller ett japp. Mums mums är också perfekt för det (tips, sätt dem i frysen och ät dom sedan kalla så blir dom godare!). Jag tror som sagt på att inte vägra sig själv sådant för resten av livet. Just nu har jag inte ätit sötsaker på 10 veckor men det kommer att komma in sötsaker i framtiden, på lördagar.
Något jag tror är viktigt är att sova på saken. Är jag supersugen en dag så ger jag inte upp och går och köper något direkt utan jag tänker "är jag sugen på det imorgon så köper jag det då". Oftast är man ju inte lika sugen nästa dag.
Är dock inte sötsugen alls nu, inte känt av det på flera veckor och då har jag ändå köpt choklad till sambon i fredags då han ville ha det. Jag känner bara att det är så ovärt just nu.
Mizca frågar: Om du skulle se att nån sparkar på en hund eller katt, vad skulle du göra?
Oj, svårt att säga. Tror jag att jag har en chans att stoppa det så hade jag förhoppningsvis sagt/gjort något. Tror jag att personen kommer bli våldsam mot mig hade jag antagligen inte sagt något. Är sparken för att få bort ett aggressivt djur som bitit ett barn skulle jag försöka hjälpa den som sparkar/barnet men jag stödjer absolut inte djurplågeri.
Mizca frågar: Favoritårstid?
Sommaren, även om jag höll på att svettas ihjäl i somras! Fint väder, fin natur, grönt, blommor, min födelsedag, ledighet (om det vill sig väl), ingen is att halka på (är som bambi) och man slipper massa ytterkläder. Jag har svårt för ytterkläder då de dels inte finns något att köpa åt mig och dels för att alla lager gör mig ännu större och klumpigare. När jag var som allra störst åkte vi till Gekås och gick på herravdelningens stora storlekar. Köpte en vinterjacka i storlek 5XL tror jag det var (största de hade) och den gick inte att stänga, inte ens nära men jag fick köpa den ändå för det fanns inga alternativ och den höll mig lite varm i alla fall. Hösten är för övrigt också fin men sommaren är favoriten!
Nyårsafton 2011 i herrjackan jag inte kunde stänga. Kunde dra ihop den lite mer än på bilden dock.
Mizca frågar: Vart åker du helst på semestern?
Svår fråga. Jag vill såklart träffa familjen i norr så vi åker nästan uteslutande dit när vi är lediga men jag åker väldigt gärna utomlands till ett varmt land för sol och bad. Inte varit på en sådan resa på 10 år men när jag går ner nog mycket för att jag ska känna mig säker på att jag faktiskt kan flyga igen utan att ta upp mer än en plats så vill jag väldigt gärna åka så fort som möjligt utomlands. Så många länder jag vill besöka i framtiden!
Vi bilade till Berlin i somras, jag och sambon! Helt underbar resa (dock inge solande och badande där).
Linda frågar: Hur mycket vill du väga?
Jag vet inte riktigt. Har satt 80 kilo som min målvikt just nu. Det är så svårt för jag vet inte hur mycket hud jag kommer ha, hur jag ser ut vid mindre vikt (sist jag vägde 80 var jag 12 år och 5 cm kortare). 80 kilo är över normalt bmi för mig. Tar det dock som det kommer. Huvudmål är ju att komma under 100 kilo.
Linda frågar: Hur ska du göra med all lös hud efter viktnedgången?
Förhoppningsvis operation. Oavsett om jag får ta det ur egen ficka eller inte. Gissar på att det kommer bli en hel del lös hud efter ca 120 kilos viktnedgång (förutsatt att jag hamnar på 80 kilo).
Linda frågar: Vad säger mannen om din förvandling?
Han tycker att jag är duktig och att det är rolig att vi gjort viktresan tillsammans (även om han strax är klar).
Linda frågar: Vill du ha barn i framtiden?
Ja det vill jag gärna och jag hoppas att min kropp inte är allt för förstörd så att jag faktiskt kan bli gravid i framtiden :) Det är en av sakerna som motiverar mig att fortsätta viktminska.
Linda frågar: Hur håller du motivationen uppe?
Jag tänker på allt jag vill kunna göra och uppleva i framtiden. För mig själv, tillsammans med min sambo, med min familj osv. Jag blir också motiverad av att tävla mot mig själv. Att sätta upp tidsbegränsade mål och försöka slå dem. Jag motiveras av att försöka hitta variation när det gäller maten , att planera (älskar att skriva listor),att läsa andras viktresor på bloggar och såklart av att skriva i denna bloggen och läsa era kommentarer!
Linda frågar: Har övervikten hindrat dig från att göra vissa säker som du kommer göra när du blir mindre?
Ja helt klart har min vikt hindrat mig. Jag vill inte gå till uteserveringar och sitta där då stolarna oftast är allt för ostadiga eller för små (om de har armstöd), jag går sällan på bio på grund av stolarna, jag kan inte flyga på grund av sätena (hade varit smidigt att flyga upp till familjen i norr, är ändå 145 mil till mamma och 170 mil till pappa). Karuseller är något som jag väldigt gärna hade åkt men är för stor för, tågen här nere har för trånga sittplatser för att jag ska vara bekväm. Allmänt att resa är något jag inte gjort mycket på grund av min vikt men som jag väldigt gärna skulle vilja göra. Jag vill gärna använda cykel som transportmedel men däcken gillar inte riktigt mig. Att bli gravid är inget som funkar bra ihop med sådan massiv övervikt heller.
Det finns en lång lista på saker som vikten hindrat mig från men just för stunden är det ovan det enda jag kommer på.
Linda frågar: Hur har folk bemött dig, har du tex hört elaka kommentarer pga din vikt?
Människor säger inte så mycket om min vikt men de stirrar istället vilket kan kännas minst lika jobbigt ibland. Hade de sagt något hade jag ju eventuellt kunnat säga något tillbaka men att de stirrar, det är svårt att säga något om det.
De enda som säger något är barn. Jag vet inte hur många gånger som barn stannat upp, tittat storögt och sagt åt deras mamma/pappa "titta vad tjock hon är". Det är en jobbigt situation för föräldrarna som alltid blir "generade" och för mig som inte vill att föräldrarna ska behöva bli generade men som inte heller riktigt vet vad jag ska säga om det.
